Mitt hjärta är kallt som sten
Är det på grund av att jag inte kelar, det vill säga klänger, pussas, kramas när vi inte längre har sex? Jag klänger, pussas, kramas ju på andra människor runt mig. Med andra ord vänner och familj. Men när människor jag knappt känner börjar ta och pussas på mig på det där "pojkvänsaktiga" sättet börjar jag förstå den här Nederländaren jag träffade senast. Det är jobbigt! Jag får panik och tänker: "ge mig tillbaka min privata sfär! Låt mig vara ifred!"
Är jag verkligen så här självisk? Jag vill inte tro det, men det ligger säkert något i det. Jag är otroligt fördomsfull när det kommer till nya killar. Är de inte på ett visst sätt förkastar jag dem i antingen återvinningshögen för senare bruk eller, tyvärr, i papperskorgen.
Det är dags att jag slutar tänka så här kategoriskt, jag får sluta hitta alla nackdelar hos folk och det är dags att jag blir mindre ytlig. Om jag fokuserar på det positiva och inte förblindar mig att min perfekta pojkvän ska se ut som en Lacoste-modell kanske jag själv mår bättre?
Mest beror nog mitt singelliv av det här, men sen har jag slutat låta mig falla för andra nästan helt. Jag känner verkligen inga känslor för andra. Och de dyker inte heller upp. Det fanns ju en period då man lät sig bli kär i nästan varenda kotte. Vart tog den perioden vägen? Varför slutade jag bli kär? Jo, för i slutändan blev det ändå bara korta förhållanden (det kortaste varade en månad, knapp) eller så blev man grymt sårad då den andre parten inte kände likadant. Ganska mycket fjortistänkande, men i alla fall. Jag hatar att medge det, men det är på grund av mina två senaste förhållanden som jag har förvandlats till den här kalla varelsen jag är idag.
Sen är mitt liv jävligt stressigt just numer. Ständigt på jakt efter ett nytt jobb och en ny bostad. Jag har för få stunder för mig själv där jag verkligen kan ta mig tid att andas ut.
Hur ska jag göra för att komma tillbaka? För det drabbar ju inte bara eventuella pojkvänner utan eventuellt nya vänner också. Jag har kört med den här "men jag har tillräckligt med vänner, det är dags att rensa bort de som inte håller standarden". B U L L S H I T!
Vänner kan man aldrig ha för mycket av. Och fortsätter man med den filosofin kommer man till slut att stå där ensam kvar. Och när det gäller att hitta ett förhållande ska jag leva efter mina egna råd: var inte desperat, se positivt och framförallt ta det lugnt! Även om det tar lång tid ska jag öppna mitt hjärta för de som är villiga att ta emot det.
Det är en ny dag imorgon. Vem vet vad som väntar mig där?
september 2008
Bögjävel - Min och Emmas bok går nu att köpa!
Handlingen lyder:
Det handlar om en vänskap som är så stark att inget kan klippa sönder det starka bandet mellan dem och om deras helt olika liv.
På ena sidan har vi Mattias: en helt hysterisk kille som kämpar med sin homosexualitet och försöker få struktur på sitt liv. Men familjen, skolan och känslor gör det svårt för honom att riktigt hitta vem han egentligen är. Hans mamma favoriserar Mattias syster och behandlar Mattias ganska illa. I skolan är han ganska osynlig och den enda vännen han har är Tove.
Tove å andra sidan är populär, snygg och ödmjuk. Hon bryr sig för mycket om vännerna omkring sig så att hon glömmer bort sig själv lite. Hon vänder sig ofta till Gud, då hennes familj inklusive henne själv är väldigt kristna och lever sina liv efter tron. Men allt är inte så perfekt som det verkar.
Tove är egentligen väldigt osäker på sig själv och vet inte ofta hur hon ska gå till väga. Speciellt inte eftersom Mattias beter sig mer annorlunda mot henne än vad han brukar och hon längtar till den dag hon hittar kärleken.
Köp den på:
Bögjävel
Mvh
Marcus och Emma
