Små bitar av oss själva
Jag brukar se oss människor som ett gigantiskt pussel. Med tiden ger vi ifrån oss bitar av oss själva, ofrivilligt eller villigt, oftast omärkbart. Speciellt inom relationer.
När du träffar någon vill du vara till lags med den du träffar. Antingen döljer du en del av dig själv, som exempelvis din favoritlåt för att du råkar veta att det är inget den han/hon gillar, eller så trycker du på en annan del som du vet går hem. Redan där tappar du en pusselbit.
Det sker över en lång period och till slut känner du inte igen dig själv. De självklara valen du skulle gjort för en månad sen är inte särskilt självklara längre. Trots att du inser det hindrar det dig inte från att fortsätta ge ifrån dig bitar. Hur mycket är du villig att offra för den rätta?
Säg att du lever i ett stadigt förhållande. Du berättar att du ser er om tio år med en stor villa, barn och en hund. Din partner är inne på samma spår förutom att hon/han verkligen inte vill ha barn. Stannar du kvar?
Vad händer när man har tappat alla sina pusselbitar? Går det att hitta tillbaka till sig själv?
Det går även om det tar tid. Kärlek gör oss svaga och chansen finns till upprepning. Den här gången har du ett nytt pussel som utgångspunkt. Du är medveten från början och kan börja lära dig från dina misstag. Misstag är något alla måste få göra. Hur ska vi annars kunna pussla ihop oss själva?
I slutändan är det bara vi som kan bestämma över vilka pusselbitar som ska ges bort? ingen annan. Kan du klara dig rökfri? Kan du stå ut med jazzmusiken som din partner spelar? Vad är det du absolut inte klarar dig utan och vad kan du ge upp? Det är val vi måste göra.
Glöm inte bort att Du också tar bitar från andra. Samma val som du gör, gör alla andra. En pusselbit i taget. Precis som din partner gör du inte det medvetet, men du gör det. Vi formar varandra så att vi ska passar in i varandras flikar. Hela proceduren gör att vi till slut ska formas till ett och samma pussel, med de bästa bitarna från båda.
Tänk bara på att inte tappa bort dig helt i atmosfären. Vi alla är unika av en anledning. Glöm inte bort din historia och var du kommer ifrån. Glöm inte heller bort nuet och vem du är, men framförallt ska du komma ihåg ditt mål och var du är på väg. Små bitar som formar oss. Små detaljer av oss själva som skapar en helbild. Kan du se den?
Marcus Tallberg
TTELA, 5 juni 2005
