marcus tallberg

   Har du någon gång i ditt liv undrat hur det vore att leva i en saga? Och hur underbart det vore att leva i en sagovärld? Jag ska berätta för dig att det inte är speciellt trevligt, rent av läskigt. För vem skulle vilja bli uppäten av vargen även om man vet att jägaren kommer i slutet och skär upp vargens mage? Eller vem skulle vilja stöta på den elaka styvmodern?

   En av mina närmsta vänner levde ett helt normalt liv för två år sedan. Han bodde tillsammans med sin familj och allt var väl så bra man kunde ha. Inga som helst problem med fadern i huset trots att det småkivades med modern.

   Så kom den dagen då fadern bestämde att han ville skiljas. Mamman flyttade ut och pappan var snabb nog att starta ett nytt förhållande med en yngre kvinna. Gräl började uppstå mellan familjemedlemmarna och livet blev förjävligt rent ut sagt. Allt blev overkligt och händelser som inte förekommer i vanliga, dödliga människors liv började plötsligt bli en vardag.

   Nåja, det gick väl inte att hjälpa. Men min vän och hans syster mådde inte bra under den här perioden. Deras psyke blev allt mer och mer belastat och tillslut så fick min vän nog.

   Han konfronterade sin pappa och bad honom att lyssna. Men faderns öra tillhörde nu någon annan, sin nya älskarinna. Den nya älskarinnan förhäxade honom med sina ord och till slut tillhörde även faderns ögon kvinnan.

   Förgäves försökte min vän komma åt sin pappas själ, men gång på gång misslyckades han. Inte ens andra människor runt omkring fadern kom inom räckhåll. Detta ledde eventuellt till att min vän började få ont av styrka och han hittade ingen utvägar eller lösningar till sveken fadern kom med.

   Ett mörker växte inom honom och hans kropp började en dag i taget att ge upp. Det kom gånger då hans liv hängde på sköra trådar, skolarbetet gick utför och relationer med sina andra vänner kom till sin spets.

   Då hörde min vän en röst från ovan, att han måste ta tag i sitt liv oavsett vad.

   Han tog kontakt med sin far, satte honom ned. Konversationen spårade ur och vände upp och ned på helvetet.

   Ni kan väl gissa vad detta har lätt till?

   Hans kontakt med sin far har kommit till ett minimum och hatet för sin far har växt enormt. Detta vill jag påstå är den elaka styvmoderns fel. För precis som i sagornas värld får hon fadern för sig själv och bryr sig inte om hans ättlingar. De tillhör nämligen det förflutna, och det förflutna vill hon inte röra om i, för det bränns.

   Ja, sagornas värld kan verka intressant och fängslande, men akta dig för att komma för nära. Det kan sluta med förödelse.