marcus tallberg

   Hur börjar man skriva? Hur tar en berättelse eller ett stycke text form? Man har ju det klassiska exemplet: "Det var en gång..." eller "I sjumilaskogen bodde" eller något helt annat.

   Jag ska börja med att citera en väldigt känd fras: "Jag har en dröm."

   Jag har en dröm, precis så sade Martin Luther King för ett antal år sedan och precis som han önskade, vill nog de flesta människor i dagens samhälle också att det ska vara: Rättvisa och jämlikhet.

   Det jag pratar om handlar om att alla ska behandlas på lika villkor och att allas röster ska få bli hörda. Alla är vi olika och det är något vi inte kommer ifrån. Därför tycker jag att man ska kunna acceptera varandras olikheter och uppskatta varandra för det var och en är eller står för.

   Mobbning och utfrysning som till slut leder till hemska öden är allt för vanliga företeelser i dagens samhälle.

   Skolan kommer ingen undan. Det är det enda ställe där man har obligatorisk närvaro som ungdom. Tycker ni inte att det då är viktigt att man trivs där? Att när man kommer hem från skolan så ska man fortfarande må lika bra som innan man kom dit?

   Det tycker åtminstone jag.

   Speciellt under grundskoletiden. Det är då man börjar lära sig om livet, utveckla en personlighet eller olika personligheter och det är även då man listar ut vem man är och var man hör hemma.

   Högstadieperioden är, enligt min men även enligt många av mina vänner, de värsta åren i hela utbildningen. Redan på mellanstadiet börjar grupper bildas och man börjar umgås med vissa människor.

   Grupper går inte att undvika, däremot kan man undvika mobbning eller utfrysning genom att så tidigt som möjligt lära barn om alla olikheter och om acceptans mot andra människor som inte är likadana som man själv. Jag tycker det är hemskt när folk blir utfrysta av sina klasskamrater eller när man slutar på dagen och finner sin cykel slängd i rabatterna eller när folk försöker göra sig lustiga genom att kalla mobboffren för hemska ord.

   Vad finner man för mening i det?

   Och vad kan man göra för att det ska bli bättre? Måste alla klä sig på ett visst sätt? Klippa sig på ett visst sätt? Lukta eller gå på ett visst sätt? Vad är det som krävs?

   Jag svarar: Inget av det ovanstående. Alla människor ska kunna få en chans att vara sig själva. Det handlar om rättvisa och jämlikhet.

   Du är inte annorlunda för att du är tjej och har snaggat hår; du är inte annorlunda bara för att du är svart och pratar ett annat språk. Vi är alla lika.

   Jag tycker att man ska kunna vara annorlunda och våga vara annorlunda. Samhället idag bygger tillräckligt mycket på att man ska vara stark, att det inte ska behövas i skolan. Skolan ska vara det ställem, dit man kommer för att lära sig saker och prata med sina vänner. Man ska inte gå dit för att hamna i fack eller oroa sig för något annat än sin utbildning.

   Hur många kan svara att de tycker att skolan är en rolig plats att vara på?

   Min dröm är att alla ska kunna göra det.