marcus tallberg

Bröllop. Giftermål. Äktenskap. Alla tre har något gemensamt och vi alla vet vad. Men vad jag  inte tycker är självklart är själva betydelsen av dessa ord. För mig är den väldigt stark, men ibland vet jag inte vad jag ska tro.
Ta till exempel en av mina vänner som precis har gift sig med sin karl. Deras förhållande är öppet och det har alltid var öppet. Jag fördömmer inte öppna förhållanden, även om jag inte själv kan leva så, men vad jag däremot ifrågasätter är deras beslut att gifta sig. För mig är äktenskap monogamt.
Vad är syftet med giftermål om man ändå har sex och relationer med andra?

Idag var två andra vänner på bröllop. För två dagar sedan var det inställt på grund av ett bråk. Brudparet hade tydligen varit och ställt i ordning allt och när de väl kom hem fick en av dem panik. Hon stängde in sig i ett rum. Nu vet jag inte riktigt hela historien till detta, men det kändes som om hon greppade tag om verkligheten. Jag vet inte hur allt var i just det här fallet, men ett sånt här beslut ska man tänka igenom NOGA innan man strider till handling. Bröllop är ett gigantiskt steg, det är ingen man bara gör hux flux. I ett äktenskap ska du leva med den person du gifter dig med för resten av ditt liv.

Så jag undrar när man som 15-16 åring tänker när man förlovar sig med sin högstadiepojkvän/flickvän. Handlar det om status? Eller handlar det om kärlek? Hur vet man som 15-16 åring hur resten av livet ser ut? Flera av mina vänner förlovade sig under den tiden, och jag har låtsas vara glad för deras skull. Men faktum är att jag tycker att det är helt galet.
Särskilt under högstadie- och gymnasietiden. Det är ju då man lär känna sig själv. Man är inte mogen att ta beslutet om förlovning.
(en liten fotnot här att ingen av de fyra par jag kände som förlovade sig har hållt)

För mig ska förlovning och giftermål betyda något. Har vi glömt bort betydelsen, eller är vi så ivriga att få vara något att vi begår stora misstag?