marcus tallberg

Du är singel. Du vill ha ett långvarigt förhållande. Du vet inte var du ska leta. Du är inte ensam om det. Singellivet i all ära, men saknar du inte någon att dela din vardag och kärlek med? Jo, när du tänker efter är det nog så - eller hur?

   Men! Var ska man börja leta? Och hur går det till?

   Visst, klubblivet fungerar för det mesta om man vill hitta någon snabbt. Men då gäller det för det mesta engångsragg och dessutom måste man ha rätt utseende. Och med rätt menar jag att man måste vara snygg och ha en utstrålning som vet de duga. Hur många kan räknas in i den skalan? Några få, och det kanske fungerar för dem, men resten är betydligt fler. Stryk klubblivet.

   Hur är det med Internet? Är det rätt plats att hitta någon? Ja, absolut, det vill säga om du lyckas hålla intresset uppe länge nog innan båda är beredda att träffas. Samtal, MSN och webcam är ett måste för de mest försiktiga och för de andra som vill träffas efter att man bytt tre mail med varandra handlar det för det mest om sex.

   Nehe, om inte klubblivet eller Internet är säkra källor att träffa någon: var ska man då leta?

   En av mina närmsta vänner var nyligen i Österrike med sina kompisar. Tyvärr fick hon åka själv hem eftersom hennes brudar skulle stanna kvar en extra vecka.

   På tågresan, som tog mer än en dagstur lång, lyckades hon komma i kontakt med två svenska killar. Hon fick umgås med dem hela resan tillbaka till Sverige och de hade jättetrevligt.

   Den ena killen hade flickvän, men den andra var lika singel som en skalad räka. Därför siktade hon in sig på honom. Det ena ledde till det andra och det räcker med att berätta att de tillbringade natten i hans kupé och att de nu flitigt håller kontakten med varandra genom flörtiga sms och dyra samtal.

   Om hon lyckas - varför inte du? Om du ser någon på stan som verkar intressant, någon som går mot dig på Kungsgatan, eller som lyckas fånga din blick på Videomix eller som står utanför Starbucks och röker - vad är det som hindrar dig från att ta kontakt med denne "någon"?

   Är det så pinsamt att fråga om ni kan ta en fika tillsammans eller kvällsbion på torsdag? Eller är det så att vi är rädda för att bli dissade?

   Om man tänker djupare in i detaljerna så i grund och botten har vi ingenting att förlora. Speciellt inte i en storstad där chansen att ni möts igen är minimal - det enda du kan tänkas förlora är en gnutta självförtroende i en liten stund.

   Egentligen finns det inget "rätt" ställe att hitta kärleken på, utan med tålamod kommer den till dig. För kom ihåg den viktigaste regeln i jakten på kärleken: var inte desperat!

   Desperation i kärlek är som att blanda ketchup och glass - måste jag skriva att det inte är en bra blandning? Det är en stor nackdel och söker man kärlek i desperation hittar man aldrig den rätta. Möjligtvis snabba affärer som håller i max två månader.

   Ta allt med en gnutta salt och njut av livet! Glädje till livet är den mest attraktiva egenskapen som finns.