Jag är kär

Ja, det eller "jag känner kärlek för en viss person" som det egentligen betyder. Att vara kär är det jobbigaste jag har varit med om på väldigt länge, och det säger mycket med tanke på allt jag fått utstå det sista tre åren.

   Nja, det kanske är en överdrift. Men det tar upp väldigt mycket av mina tankar nu förtiden. På tre år, sen jag avslutade ett förhållande med äkta känslor, har jag inte känt så här för någon. Och på grund av att det gått så lång tid har jag inte en susning på vad jag ska ta mig till eller hur jag ska göra.

   Inte nog vill jag ha kontakt med honom varje dag, jag vill även träffa, se, prata, höra, lyssna, röra honom hela tiden. Au secours!

   Hur ska man ha tid att träffas, när båda är så helt upptagna. Men framförallt. Hur vet man att den andre vill träffas och ses? Det är ju inte så att man pratar om det, när man inte sett varandra så speciellt länge. Allt jag minns är att det klickade till och att magkänslan var helt fantastisk. Men hur vet man om det är ömsesidigt?

  
   Som jag skrev i min förra krönika: Kärleken är blind. Eller snarare, den förblindar oss. Den får oss att tro saker, den får oss att hoppas på att något ska hända och till slut lever man i en illusionsvärld utan ett enda grepp om verkligheten... och man är förlorad.

   Jag hatar att en enda liten känsla kan väcka så otroligt mycket tankebanor och få mig att känna mig som den minsta människan på jorden. Jag känner mig hjälplös, för jag vet att jag kommer att sabba allt! Jag vet inte hur jag ska bete mig överhuvudtaget!

   Och när vet man att det här påståendet jag skrev som rubrik verkligen är sant? Tänk om det bara är något temporärt? Fast å andra sidan så dök den här killen bara upp av en ren slump och egentligen äger han inte något av mina kriterier.  Det är det som är det lustiga i hela den här röran. Men sen är det ju alltid att den man minst anar det om överraskar tusenfaldigt.

   Jag känner mig som en hjälplös fjortonårig flicka fast med en fantasi jag inte blir av med. Hur går jag vidare ifrån den här rutan? Vad ska jag göra för att slippa hamna tillbaka på ruta ett?

Marcus Tallberg
Januari 2009

Kommentarer
Postat av: lilsis

Du är en vacker person Marcus och jag finns här för dig.

Jag älskar dig och du är den absolut bästa människan i världen.

Jag saknar dig jätte mycket.

2009-03-09 @ 21:58:58
URL: http://mbrowrsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0